Möjligheten att få nya, och ofta väldigt dyra, cancerläkemedel varierar fortsatt stort mellan Sveriges regioner, bedömer onkolog och docent.
Tidigare rapporter från Cancerfonden och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har visat att för den som bosätter sig på ena sidan om en regiongräns kan det vara två till tre gånger lättare att få ett nytt, bra, men dyrt cancerläkemedel än för den om som bor på andra sidan länsgränsen.
Det är fortfarande ett problem, bedömer Nils Wilking, docent vid Karolinska Institutet som utrett ojämlikheten i cancervården.
Nils Wilking är inte ensam om att kritisera Sveriges ojämlika cancervård. Bland annat släppte Myndigheten för vård- och omsorgsanalys en rapport 2019 med titel ”Omotiverat olika”. I den konstateras förvisso att skillnader mellan regionerna är ofrånkomliga, men även att en större del av dem är omotiverade. Vilket i sin tur leder till att vården för en patiens som har fått en cancerdiagnos kommer att variera beroende på bostadsort och utbildningsbakgrund.
Även Cancerfonden har i ett flertal rapporter lyft konsekvenserna av den ojämlika cancervården. Bland annat hävdar de i en rapport från 2018 att 2900 liv per år hade kunnat räddas om alla med en cancerdiagnos hade lika hög överlevnad som de med en eftergymnasial utbildning.
– I Stockholm är det tydligt att möjligheten att överleva en cancersjukdom varierar beroende på vid vilken tunnelbanestation man bor. Men det är ett samhällspolitiskt problem och måste tacklas på ett annat sätt än de skillnader som finns mellan regioner när det gäller tillgång till nya bra cancerläkemedel säger Nils Wilking.
