Det är livsviktigt med en individuellt bra rehabilitering för hela kroppen och knoppen under och efter en blodcancerbehandling.
Tyvärr visar undersökningar om cancerrehabiliteringen på brister i bland annat jämlikhet i landet, som nu behöver åtgärdas. Det hävdar Sofia Segergren, generalsekreterare för Blodcancerförbundet.
Bättre livskvalitet! är temat för den svenska Världscancerdagen 2025 eftermiddagen den 4 februari och en av alla medverkande i programmet är Blodcancerförbundets generalsekreterare Sofia Segergren.
Hon och Blodcancerförbundet menar att livskvaliteten för patienterna måste diskuteras före, under och efter cancerbehandling.
– Bättre och effektivare framforskade behandlingar de senaste åren gör nämligen att allt fler överlever sin blodcancersjukdom. En del blir symtomfria, andra kan leva ett relativt fortsatt gott liv med en kronisk blodcancersjukdom under kontroll.
Men för att kunna göra det krävs en jämlik och kvalitativ cancerrehabilitering i alla delar av Sverige, säger Sofia Segergren.
Måste börja följa lagens intentioner
Men Hälso- och sjukvårdslagens intentioner i 8 kapitlet, 7 § Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) om att ”alla patienter med cancer skall erbjudas cancerrehabilitering under hela vårdprocessen”, uppfylls inte.
Det kan Blodcancerförbundet konstatera genom den breda undersökning som gjordes 2023 genom Nätverket mot cancer, där Blodcancerförbundet är en av medlemsorganisationerna.
1144 cancerpatienter svarade på enkäten och när det gäller erbjudande och tillgången till rehabilitering, blev svarsresultatet nedslående:
Hälften (50%) svarar att de inte har erbjudits någon rehabilitering.
Drygt hälften (60%) har inte genomgått någon rehabilitering.
Nästan hälften (44%) svarar att rehabiliteringen de genomgått, inte lever upp till det nationella vårdprogrammets intentioner.
Hälften har inte erbjudits rehab
Grovt räknat visar denna undersökning alltså att cirka hälften inte genomgått någon som helst organiserad cancerrehabilitering. Samma undersökning visar även att de cancerpatienter som genomgått någon form av rehabilitering, upplever tydliga brister i sin cancerrehabilitering.
Nätverket mot cancers företrädare hävdar i sin rapport att slutsatserna i denna undersökning, ligger väl i linje med andra studiers resultat. Patienter upplever tydliga brister i cancerrehabiliteringen.
Detta proklameras i vårdprogrammet
När det gäller det nationella vårdprogrammet om cancerrehabilitering, är huvudbudskapet tämligen tydligt:
”Insatserna kan vara av fysisk, psykologisk, social och existentiell art. Personens och eventuellt närståendes delaktighet är central för att personen ska stöttas att bemästra situationen och uppleva livskvalitet”
Vårdprogrammet säger också att levnadsvanor och egenvård är viktiga delar, som kompletterar vårdens insatser och som personen själv ansvar för. Men det saknas mer handfast råd om hur rehabiliteringen kan ske och vem som är ansvarig för varje patients rehabilitering.
Socialstyrelsens kartläggning konfirmerar
Den ansvariga statliga myndigheten Socialstyrelsen, har nyligen gjort en egen kartläggning över hur cancerrehabiliteringen ser ut över landet. Den visar också att cancerrehabiliteringen har stora brister och dessutom är ojämlik över landet och otydlig i praktiken.
– Vi har förståelse för att vården är komplicerad och att hjulen stundtals rullar långsam, men vår förhoppning är att specialistvården – primärvården och kommunerna ska samarbeta bättre beträffande rehabiliteringsinsatserna för patienterna, säger Blodcancerförbundets företrädare och fortsätter:
– Vi uppmanar politiken att lyfta rehabiliteringen för cancerdrabbade och inse rehabiliteringens betydelse. En jämlik vård måste innefatta även cancerrehabilitering.
Individuell rehabilitering nödvändig
Blodcancerförbundets generalsekreterare pekar på att förbundets 14 lokalföreningar och medlemmar ser ett stort behov av en individuell rehabilitering. Den ska erbjudas och genomföras i samma anda som att vården skall ges utifrån individuellt behov. Under hela patientresan behöver patienter få stöd och vägledning i hur de kan få nödvändig kunskap om olika rehabiliteringsområden och individanpassade åtgärder.
Vi har nu stora förhoppningar att beslutsfattare på olika nivåer med ansvar för hälso- och sjukvården, tar sitt ansvar och ser till att cancerrehabiliteringen blir det den är tänkt att vara: En kvalitativ och individuellt anpassad rehabilitering för hela kroppen, alltså också för hjärnan och vårt mentala välbefinnande.
– Man kan inte förvänta sig att patienten själv har ork att vara aktiv och kontakta specialister med eller utan remiss och skaffa sig nödvändig kunskap om olika rehabiliteringsområden. Man ska inte bara överleva utan också leva med så bra livskvalitet som möjligt och då krävs rehabilitering med hög kvalitet, säger Blodcancerförbundets generalsekreterare Sofia Segergren.
Håkan Sjunnesson / BLCF Media
Detta är en artikel från Blodcancerförbundet.
