Dag två och tre av vår pilgrimsvandring bjöd på några utmaningar utöver att vandra nästan 4,5 mil. Strömavbrott och kartor som inte stämde ställde till det lite.
Andra etappen gick från Porto till Vila do Conde till Esposende och tredje etappen vidare till Viana do Castelo, en total sträcka på nästan 4,5 mil. Ytterligare två dagar med sol och värme.
Det har väl inte undgått någon att det var ett litet strömavbrott på hela Iberiska halvön (och lite mer än det) under måndagen. Det strulade till det en del, inte för själva vandringen mer än att vi hade lite svårt att med teknikens hjälp hålla koll på varandra och vart vi skulle gå – men som Eva brukar säga – pilgrimmerna förr i tiden hade inga mobiltelefoner eller appar – det var bara att följa de gula pilarna och pilgrimssnäckorna så går det bra. Och ja – det gjorde det. För det mesta…
Problemet var att få tag på något att äta eftersom alla restauranger hade stängt. Men till lunchen lyckades vi hitta ett litet ställe som hade en gasolspis så vi kunde få lite lätt att äta.
Och på kvällen när vi kom till Esposende, så lyckades vi efter lite letande och frågande hitta en pizzeria som hade en vedeldad pizzaugn så även där slapp vi svälta. Slutet på middagen fick dock intas i skenet från en pannlampa och laddning av mobiler och annat fick ske med powerbanks som turligen nog var fulladdade.
Strömavbrottet gjorde också att rapporteringen från dag 2 uteblev, så nu får ni dag 2 och 3 tillsammans här istället 🙂
Här har ni några bilder från dag två. Klicka på dem för att se dem i lite större format.
Dag tre hade strömmen kommit tillbaka så då var allt normalt igen. Vandringen denna dag gick lite mer inåt landet så det blev mer promenad längs landsbygden och genom små byar än längs stranden. Strax innan lunchpausen gick leden igenom en skogssträcka där det var ganska smalt och stenigt och som avslutade med en smal stenbro över en porlande fors.
Efter lunchen var planen att återigen gå en sträcka som låg lite närmare havet men efter ett tag upptäckdes det att där inte fanns en led. Kartan stämde inte riktigt. Så efter att ha hamnat i både ett militärt område och en snårig skog med taggbuskar och annat spännande, så blev det att vända tillbaka och ringa servicebilen som fick komma och assistera med transport en liten bit för att hinna fram till dagens slutmål innan det blev mörkt.
Middagen blev därför lite sen men kunde å andra sidan avnjutas utomhus då det var en varm och skön kväll.
Varmt tack till våra sponsorer för vandringen:
