På vårdcentralen i Malung fick jag träffa en AT-läkare som sa att det nog var skabb, jag sa direkt att det är det inte. Hon tog några foton och frågade vad jag själv trodde. Eftersom jag är mycket intresserad av hur kroppen fungerar så bad jag dem kolla levern. Men leverprover kostar pengar så hon fick kolla med en annan läkare som godkände att ta proverna.
Levervärdena visade sig inte vara så bra så därpå fick jag ta ultraljud som inte visade något fel men jag var övertygad om att det måste vara något med levern.
Kallelser, remisser och tiden går
Sen fick jag ny kallelse och remiss till biopsi och tiden går, biopsin visade ingenting men jag mådde illa och det kliade.
Därefter fick jag komma på magnetrötgen och där såg de inte heller någonting som var fel.
Efter det blev det bestämt provtagning av tarm och jag fick skicka prover och jag har 7 mil till sjukhus
Jag är egen företagare och det medför en del att styra om, men jag åkte de 7 milen till tarm, men när jag kom dit sa de att jag inte hade någon tid bokad, jag visade kallelsen men den visade sig vara annulerad. Men nu är jag ju här så kan ni inte bara ta de där proverna sa jag, nej blev svaret, fanns inga tider så jag fick vända hemåt igen
Efter ett tag därefter hörde en läkare av sig, de hade tittat igen på resultatet av magnetröntgen och då sett att det fanns en prick i gallgången.
Tilltäppta gallgångar
Då blev det skiktröntgen av hela buken och där visade det finnas något som täppte till i en av gallgångarna, detta var hösten 2019.
Då fick jag kallelse till Uppsala den 27 december för att få en stent insatt, ett rör i gallgången så flödet kom igång, då kändes det bättre när jag vaknade.
Operation eller inte?
Ganska snart därefter fick jag beskedet att vi kan operera bort 75% av levern för att rädda dig, alternativet är att försöka medicinera. Mitt val blev operaton, jag visste att levern kan växa till sig lite efter en operation och så tänkte jag att deras jobb är att rädda mig så jag får lita på dem.
Därefter fick jag tid för operation den 11 februari 2020 och nu är vi mitt i en pandemi.
Strax innan operationen skulle jag på ett möte med kommunen som representant för företagarföreningen, jag mådde fruktansvärt dåligt och på hemvägen kände jag att jag hade hög feber och dagen därpå upptäckte min make att jag var helt gul. Själv hade jag inte lagt märke till det men när jag tittade på min mage var den saffransgul.
Då blev jag tvungen att ringa Uppsala och berätta varpå operationen blev uppskjuten och istället blev jag inlagd akut i Mora där de tog bort stenten. Jag tror själv att den hade vridit sig på något sätt så det blev stopp.
Komplikationer
Vidare till Falun för att sätta dränage på båda sidor om magen för att göra rent, de skulle göras rena varje timme, en satte de just under revbenet som gjorde att jag hade svårt att andas och därefter blev det inflammerat.
Operationen blev framskjuten till 26 februari och planen var att jag skulle vara kvar i Falun till dess, men det kände jag att jag inte kunde stå ut med så jag lyckades övertala dem att lära mig hur man gör rent själv så jag kunde åka hem och vara hemma några dagar före operationen.
Så dags för operation
26 februari 2020 var det dags för operation, en omfattade sådan som tog drygt 7 timmar.
Sen följde 6 dygn intensivvård och jag fick inte veta vad det var, det skulle ske en utvärdering innan jag kunde få besked. Där låg jag och hörde på nyheterna där de rapporterade fortlöpande om pandemin och bl a att första vårdtältet var uppsatt i Uppsala, då ville jag bara hem.
Så här långt hade jag själv inte ens tänkt tanken cancer!
Rehabilitering och besked om cancer
Därefter var det dags för rehabilitering och den tiden fick jag spendera på vårdavdelning i Mora. Jag var ofta uppe och gick och gick om nätterna för att stärka mig, försökte mitt bästa att skjuta gåstolen framåt tyst för att inte störa andra.
Kom hem och ca 1 månad, därefter i slutet på mars skulle jag få veta resultatet av operationen och jag fick kallelse till Uppsala, jag sa nej jag åker ingenstans. Jag kunde knappt duscha och tvätta håret, kunde inte gå upp för en trappa och det är pandemi så jag meddelade att jag kommer inte, vi får ta det på telefon och så blev det. Det var vid det telefonsamtalet jag fick veta att de hade opererat bort gallgångscancer, det var första gången ordet cancer blev nämnt.
De såg ingen spridning och jag kunde inte få besked om nästa steg, det lämnade de till onkologen i Mora att avgöra.
Då ville jag verkligen ta emot all hjälp jag kunde få av fysioterapeut och dietist för att bli frisk igen. Jag hade möte med onkologen och fick cellgifter i form av tabletter. Tabletter som jag mådde förfärligt illa av så då fick jag tabletter mot illamåendet så det kände som högvis med piller. Provtagning och utvärdering av medicineringen skedde löpande så blev ett antal resor fram och tillbaka till Mora.
Jag fick cellgifter ända fram i oktober 2020, det kändes länge.
Jag var sängliggande länge, sammanlagt 3 månader, dels på grund av av gulsoten som fördröjde operationen, då lyssnade jag mycket på nyheter och jag minns att jag var tacksam över att vara vid liv när jag hörde rapporterna om avlidna i Corona dag för dag.
Under hela sjukdomsperioden så ägnade jag mig ofta åt att djupandas. Det kunde jag åtminstone göra (utom när dränaget satt under revbenet) Jag tänkte att jag andades in det friska och ut det sjuka.
Tillbaka till livet
När jag började arbeta igen träffade jag ganska många som drabbats av cancer i mitt yrke som frisör och hjälper till med peruker. Själv tappade jag inte håret men jag märkte att mina kunder kände en trygghet i att jag hade egen erfarenhet av att vara cancerdrabbad.
Kort därefter sadlade jag om, yrket som frisör med cellgifter, corona och håll avstånd gick inte ihop så jag sökte ett halvtidsjobb med en funkisgrupp på folkhögskolan och fick jobbet trots att jag berättade att jag inte var frisk och gick på cellgifter.
Jag har lärt mig mycket om levern och vet idag att oro och stress är förödande, stress sätter igång det sympatiska nervsystemet som minskar blodflödet till levern. Vår fantastiska lever tar alltså först och främst hand om stresshormoner.
Idag mår jag bra och har lärt mig som mycket mer om kroppen som jag hade velat veta när jag insjuknade. Jag brinner för hälsa, jag vill inspirera andra till att må bra och arbetar med kost, matsmältning, mycket med hållning och andning. Jag försöker äta paleokost (stenålderskost).
