Att upptäcka att man har en bukspottkörtelcysta – eller flera cystor – kan kännas skrämmande. Men det är inte nödvändigtvis förödande nyheter, och det betyder inte att man har bukspottkörtelcancer.
Faktum är att bukspottkörtelcystor, särskilt hos personer över 50 år, är ett allt vanligare fynd.
”Vi lever i en tid där nästan alla som klagar över buksmärta får en undersökning. Och våra bilddiagnostiska metoder blir allt bättre och upptäcker allt mindre förändringar”, säger V. Raman Muthusamy, M.D., chef för endoskopi vid UCLA Health och professor i klinisk medicin vid David Geffen School of Medicine vid UCLA.
”Dessutom vet vi att bukspottkörtelcystor ökar med åldern. Vissa studier antyder att en av 40 personer har en bukspottkörtelcysta vid 50 års ålder. Den siffran ökar till en av fyra vid 70 års ålder.”
Vanliga frågor – här är svaren
Bara för att bukspottkörtelcystor är relativt vanliga betyder det inte att de är helt okomplicerade. Muthusamy besvarar här några av de vanligaste frågorna om cystor i bukspottkörteln och vad de innebär för framtida risk att utveckla cancer.
Vad är en bukspottkörtelcysta?
Precis som cystor i andra delar av kroppen är bukspottkörtelcystor vätske- eller slemfyllda strukturer. Vissa människor har en genetisk benägenhet att utveckla cystor, men de flesta uppkommer efter inflammation i bukspottkörteln (pankreatit). I de flesta fall är dessa cystor godartade.
Hur upptäcks de vanligtvis?
Oftast upptäcks cystor när patienter genomgår CT- eller MR-undersökningar av annan anledning. Ibland hittas de när patienter söker för buksmärtor, illamående, oförklarlig viktnedgång eller andra mag-tarmsymtom.
Hur skiljer läkare mellan cystor som kan vara oroande och de som är ofarliga?
Det är inte helt klart, men några faktorer är viktiga:
- Storlek. Cystor större än 3 cm tenderar att vara mer aggressiva.
- Solida komponenter. Cystor som har en knöl, nodulus eller massa är mer benägna att vara problematiska.
- Vätska. Om den huvudsakliga pankreasgången, som transporterar bukspottkörtelsaft, vidgas över en viss nivå kan det tyda på ett mer allvarligt tillstånd.
Problemet är att alla dessa förändringar också kan förekomma vid pankreatit. Man kan till och med få fokala massor – avgränsade lesioner i bukspottkörteln – vid kronisk pankreatit. Därför finns en stor överlappning mellan potentiellt förstadium till cancer och ofarliga inflammatoriska cystor.
Vilka verktyg kan specialister använda för att avgöra om en cysta riskerar att bli cancer?
Man kan göra endoskopiskt ultraljud, där en böjlig slang förs ner genom munnen till magsäcken för att få en tydlig bild av bukspottkörteln. Då kan man ta prover av vätskan i cystan och analysera biokemiska markörer, som CA 19-9 eller CEA, vilka kan tyda på cancer. Det finns också nya metoder där man kan ta nålbiopsier av cystväggen för att bättre kunna karaktärisera cystan.
Hur påverkar resultaten behandlingen?
Om cystan har oroande drag kräver nuvarande riktlinjer avancerad bilddiagnostik i upp till fem år. Om vi kan visa att en cysta är godartad kan vi ge patienten trygghet och undvika kostsamma uppföljande undersökningar, som annars kan kosta 150 000–250 000 kronor över fem år. Målet är alltså både att ge lugnande besked till dem som har ofarliga cystor och samtidigt identifiera de aggressiva i tid, innan de sprids.
Vilket råd ger du till patienter som fått diagnosen bukspottkörtelcysta?
Först och främst: andas ut. Många tänker det värsta när de hör något om bukspottkörteln. Men bukspottkörtelcystor är ett mycket vanligt fynd – och de flesta utvecklas inte till cancer.
Hur behandlas cystorna?
I de flesta fall krävs inget mer än regelbunden uppföljning och bilddiagnostik. Dessa cystor växer ofta långsamt, så vi hinner se förändringar och avlägsna dem innan de blir cancerogena. I vissa fall upptäcks tecken som gör att kirurgi rekommenderas. Den goda nyheten är att prognosen för dessa patienter är mycket bättre än för solida pankreastumörer, och att cystorna oftast kan avlägsnas med en minimalt invasiv metod.
Muthusamy rekommenderar att den som har symtom som buksmärta, illamående, kräkningar, viktnedgång eller nytillkommen diabetes utan annan förklaring bör kontakta läkare. Och om en undersökning visar en avvikelse i bukspottkörteln bör man alltid följa upp detta med sin läkare för en korrekt utredning.
