Förekomsten av dessa förändringar har blivit en växande utmaning för sjukvården eftersom det ofta är svårt att avgöra vilka cystor som är godartade och vilka som kan utvecklas till cancer.
Mellan 25 och 30 procent av bilddiagnostiska undersökningar kan visa någon form av cystisk förändring.
Eftersom kirurgi i bukspottkörteln är komplicerad opererar man endast när risken för cancer bedöms vara hög. Faktorer som påverkar beslutet är cystans storlek, tillväxt, förekomst av noduli samt om pankreasgången är vidgad.
Internationella riktlinjer rekommenderar regelbunden MR-uppföljning av små, symtomfria cystor utan risktecken. Om inga förändringar ses efter fem år kan kontroller avslutas, särskilt om patienten inte längre är aktuell för kirurgi.
Att leva med en pankreascysta kan innebära psykisk belastning, särskilt på grund av osäkerheten kring eventuell cancerutveckling. Många patienter känner trygghet i regelbunden uppföljning, och det är inte ovanligt att patienter motsätter sig att kontroller avslutas, även vid hög ålder.
