”För att bekämpa svårbehandlad cancer måste vi förstå tumören – inte bara diagnosen.”

Vissa cancerformer har sett enorma behandlingsframsteg de senaste decennierna. Andra släpar långt efter. För forskaren och överläkaren Mikael Björnstedt handlar nästa stora steg om att skifta fokus – från var cancern sitter till hur tumören fungerar på cellnivå. 

Detta är en intervju med Mikael Björnstedt, professor och överläkare vid Karolinska institutet, ursprungligen publicerad på Cancer- och allergifondens hemsida.

När behandlingarna inte räcker till

Att en cancerform kallas svårbehandlad handlar i grunden om överlevnad. Till skillnad från många andra cancerformer upptäcks dessa tumörer ofta sent, när sjukdomen redan spridit sig.

– Gemensamt för de här cancerformerna är att de ger symtom väldigt sent i förloppet. När patienten väl söker vård har cancern ofta hunnit metastasera, och då finns det i dag inga riktigt effektiva standardbehandlingar, säger han.

En annan förklaring är själva tumörens uppbyggnad. Cancercellerna är ofta motståndskraftiga mot behandling, och i bukspottkörtelcancer är tumören dessutom dåligt försörjd med blodkärl.

– Det gör att cellgifter helt enkelt har svårt att nå fram till tumörcellerna.

Trots att relativt få insjuknar i till exempel bukspottkörtelcancer varje år, räknar man med att den inom några år kan bli en av de vanligaste orsakerna till cancerrelaterad död.

– Det är ett allvarligt problem som länge fått för lite uppmärksamhet.

Från diagnos till tumörbiologi

I sin forskning har Mikael Björnstedt länge arbetat med ett annat angreppssätt än det traditionella.

– Historiskt har cancervården behandlat alla patienter med samma diagnos på ungefär samma sätt.

Men det är väldigt grovt. Två tumörer i samma organ kan skilja sig enormt mycket åt biologiskt.

Istället för att enbart utgå från vilket organ cancern sitter i, fokuserar hans forskning på tumörens egna egenskaper – dess biologi och kemi.

– En tumörcell kan beskrivas som en cell som brutit sig loss från kroppens ordning. Normalt finns det starka system som gör att skadade celler tvingas till självmord. När de mekanismerna slutar fungera kan en tumör uppstå.

Det är i dessa biologiska avvikelser forskningen försöker hitta tumörens svagheter.

– Vi vill förstå varför just den här cellen blivit en tumörcell – och hitta dess akilleshälar.

Redox – tumörcellens känsliga balans

Ett av de områden Mikael Björnstedt arbetar med är så kallade redoxprocesser, snabba kemiska reaktioner som styr cellens balans mellan elektroner.

– Man kan likna det vid hur datorer fungerar med ettor och nollor. I kroppen handlar det om överskott och underskott av elektroner, vilket i sin tur styr vilka gener som aktiveras och vilka proteiner som bildas.

Tumörceller är ofta extra beroende av dessa processer.

– De har en hög aktivitet av enzymer som upprätthåller redoxbalansen. Det gör redoxsystemen till en potentiell svag punkt som vi kan rikta behandlingar mot.

– I framtiden kommer cancerbehandling i allt större utsträckning utgå från tumörens molekylära egenskaper, snarare än enbart diagnos. Man brukar säga att vi går från ”lika vård för alla” till ”rätt vård för var och en”.

/ Mikael Björnstedt

Mot mer precisionsmedicin

Den här typen av kunskap är också en förutsättning för mer individanpassad vård – så kallad precisionsmedicin.

– I framtiden kommer cancerbehandling i allt större utsträckning utgå från tumörens molekylära egenskaper, snarare än enbart diagnos. Man brukar säga att vi går från ”lika vård för alla” till ”rätt vård för var och en”.

Även om sådana behandlingar kan vara kostsamma, menar Mikael Björnstedt att de i längden kan bli både effektivare och mer resurseffektiva.

– I dag ges vissa väldigt dyra behandlingar till många patienter, trots att bara en mindre andel har nytta av dem. Kan vi identifiera vilka patienter som faktiskt svarar på en behandling, sparar vi både lidande och resurser.

Forskning som redan gör skillnad

I ett pågående nationellt projekt har forskargruppen molekylärt kartlagt tumörmaterial från patienter med svårbehandlad cancer.

– Av 30 analyserade patienter har vi hittat behandlingsbara mutationer hos fyra. De här patienterna hade annars inte fått möjlighet till riktad behandling.

Parallellt driver gruppen även kliniska studier med nya terapiformer, bland annat med höga doser selen.

– Skulle vi se tydliga behandlingseffekter finns potential att införa sådana behandlingar inom några få år.

Forskning kräver långsiktighet

Trots de lovande resultaten är resursbrist ett ständigt hinder.

– Forskning bygger helt på externa anslag. Utan finansiering kan vi inte anställa personal, köpa utrustning eller driva kliniska studier. Det finns inga garanterade basmedel.

För områden som svårbehandlad cancer – där få överlever länge nog att bli ambassadörer – har detta varit särskilt kännbart.

– Därför är initiativ som För varje liv oerhört viktiga. De skapar uppmärksamhet, medvetenhet och i förlängningen de resurser som krävs för verkliga framsteg.

– Att ge en gåva till den här satsningen är en investering i vår gemensamma framtid. Det är ett konkret sätt att bidra till att de mest svårbehandlade cancerformerna en dag inte längre ska vara just det.

/ Mikael Björnstedt

Hopp om framtiden

Om Mikael Björnstedt blickar tio år framåt är målet tydligt.

– Jag hoppas att vi kraftigt har höjt de här mycket låga femårsöverlevnadssiffrorna. Ett första steg vore att nå 20–50 procent. På sikt är målet förstås att kunna behandla och bota alla patienter.

För honom är forskning inte ett vanligt arbete – utan ett livslångt engagemang.

– Man kan inte vara forskare om det inte är ens största intresse. Det handlar om nyfikenhet, envishet och viljan att hela tiden förstå lite mer.

Och till dem som väljer att stödja forskningen är budskapet enkelt:

– Att ge en gåva till den här satsningen är en investering i vår gemensamma framtid. Det är ett konkret sätt att bidra till att de mest svårbehandlade cancerformerna en dag inte längre ska vara just det.

Nu behöver vi din hjälp för att rädda liv!
Ge en gåva.

Källa: Cancer- och allergifonden