I fas III-studien RASolute 302, som omfattade 500 patienter vars sjukdom hade försämrats efter en tidigare behandling, fördubblades den mediana överlevnaden jämfört med standardkemoterapi: 13,2 månader mot 6,7 månader.
Även tiden utan sjukdomsprogression förbättrades, från 3,6 till 7,2 månader. Tumörkrympning sågs hos 31,6 procent av patienterna som fick daraxonrasib, jämfört med 11,2 procent med kemoterapi.
Enligt onkologen Eileen O’Reilly är betydelsen större än själva överlevnadsvinsten. Resultaten visar att RAS, som länge betraktats som ett nästan omöjligt mål för cancerbehandling, faktiskt går att påverka. Över 90 procent av fallen av bukspottkörtelcancer har aktiverande RAS-mutationer, oftast i KRAS, vilket driver cancercellernas tillväxt.
Daraxonrasib är utvecklat för att blockera den aktiva formen av både muterade och normala RAS-proteiner och riktar sig därför bredare än tidigare RAS-läkemedel.
Bättre livskvalitet
En viktig aspekt är dessutom livskvaliteten. Patienter som fick daraxonrasib hade längre tid innan smärtan förvärrades och innan deras allmänna hälsotillstånd och livskvalitet försämrades. Biverkningar förekom, bland annat hudutslag, diarré, illamående och inflammation i munslemhinnan, men betydligt färre avbröt behandlingen på grund av biverkningar jämfört med kemoterapi.
Nästa steg är att undersöka om daraxonrasib kan användas tidigare i sjukdomsförloppet och i kombination med andra riktade behandlingar eller immunterapi. Det finns också förhoppningar om att läkemedlet kan göra behandling tillgänglig för patienter som inte klarar traditionell kemoterapi.
Resultaten understryker samtidigt behovet av molekylär testning. O’Reilly förespråkar både genetiska tester för ärftliga risker och analys av själva tumören för att identifiera möjliga behandlingsmål.
Daraxonrasib är fortfarande under utveckling och ännu inte fullt godkänt. Tillgång, kostnad och möjligheten att genomföra avancerade genetiska tester är därför viktiga frågor.
För O’Reilly är målet långsiktigt betydligt större än dagens resultat: att höja femårsöverlevnaden vid bukspottkörtelcancer från omkring 12–13 procent till närmare 40 procent.
