“Vi är medsjuka, men det är ingen som lyfter det” – en kvalitativ studie om upplevelsen att vara närstående till en person med cancer.

För tre år sedan initierade Cancerkompisar och onkologi-professorn Mef Nilbert forskningsprojektet “Närståendes erfarenheter av cancervården” ihop med Regionalt cancercentrum syd. 

Nu har Mattias Tranberg, psykolog och doktorand på Palliativt utvecklingscentrum vid Lunds universitet sammanställt studien och i hans forskning finner han många gemensamma nämnare.

En del blir medsjuka – åsidosätter sina egna behov, blir projektledare och under sjukdomsförloppet förlorar de känslan av en egen identitet på ett sätt som påminner om det som kallas medberoende. Resultatet kan bli utmattning, depression och fysisk sjukdom.

Trots att sjukvården förlitar sig på närstående i större utsträckning än tidigare, finns få resurser tillgängliga för att stötta närståendes självomhändertagande.

“-..det är inte jag som är sjuk… jag är ju anhörig, jag ska ju klara av det på något sätt. Man är ju projektledaren, man ska ju orka.”

Forskningen är publicerad i Journal of health psychology och på svenska i Vetenskap & hälsa

Läs mer om studien på Vetenskap & hälsa här.

 

Texten ovan från cancerkompisar.se’s Facebook-sida.
Här finns studien på engelska.

Pin It on Pinterest

Share This