Allt fler patienter tas om hand hemma och avlider hemma visar Fokus genomgång. Men när vården flyttar hem flyttas också vårdansvar – på anhöriga.
Kristina Almqvists (som är PALEMAs kanslist) storasyster Ann-Sofie var 50 år när hon fick diagnosen pankreascancer. Året före hade hon förlorat sin make i en elakartad hjärntumör. För Ann-Sofie, som var sjuksköterska, hade det varit ett heltidsjobb att sköta maken i hemmet.
När hon sedan själv drabbades av cancer, var det i sin tur Kristina Almqvist, som då arbetade i USA, som kom att bli hennes högra hand. Kristina flyttade hem till sin syster i Sverige, tog hand om henne dygnet runt och blev vårdnadshavare för hennes två minderåriga barn.
Systern fick avancerad sjukvård i hemmet (ASIH). Men allt eftersom hon blev sämre blev det Kristina Almqvist som var tvungen att ha koll på att hon exempelvis tog sina mediciner.
Att förflytta så mycket vård som möjligt från sjukhusen till hemmen är en röd tråd i den nationella omställningen av sjukvården. En omställning som på senare år tröskats genom flera utredningar; den senaste med namnet God och nära vård, vars huvudbetänkande Samordnad utveckling för god och nära vård presenterades i april i år, mitt under brinnande coronapandemi.
De 500 sidorna präglas av syftet att decentralisera; skifta från sjukhusvård till primärvård, mobila team – och vård i hemmet. Vården ska vara »personcentrerad«, skötas nära medborgarna; en omställning som enligt utredaren Anna Nergårdh väntas ske över en tioårsperiod.
Läs mer om Kristinas vård av sin syster och hur denna typ av hemvård började redan på 60-talet i hela artikeln hos Fokus här nedan.
