Carl M Hamiltons inlägg vid Socialdepartementet Rundabordssamtal Almedalen 4/7-17

PALEMAs ordförande Carl M Hamilton deltog i ett rundabordssamtal – under cancerdagen i Almedalen, 4-17  juli – om hur cancervården ska utvecklas för att möta utmaningen med ett kraftigt ökat antal cancerfall. Samtalet skedde i samarbete med RCC.

Inom rådslaget om framtidens cancervård genomförs även andra typer av möten med patientföreningar, organisationer, professioner och vårdverksamheter. Slutsatserna från de olika mötena tas sedan v

idare i det nationella cancerarbetet och ska bidra till en långsiktig inriktning på regeringens politik kring cancervården.

Nedan är PALEMAs minnesanteckningar från Carl M Hamiltons inlägg från Almedalen 2017

Patientföreningen PALEMA’s uppgift är att verka för förbättrad vård- och livssituation för dem som har drabbats av cancer i pankreas, levern, magsäcken och matstrupen! Det är väldigt tuffa sjukdomar och ofta med stora komplikationer.

Carl M Hamilton säger att den svenska cancervården ligger väl till – rent medicinskt sett vid internationella jämförelse och det är glädjande! Ett stort tack till alla duktiga och engagerade personer inom vården!
Men samtidigt har det aldrig funnits, så många kritiska debattinlägg i media om hur illa vår svenska cancervård fungerar?

Det framförs för många nödrop om att det inte fungerar så väl ur ett patient- och medarbetarperspektiv! De långa väntetiderna, stängda vårdavdelningar, svårt nå kontakt, ständiga läkarbyten mm är symtom på att det är något annat som haltar än den medicinska skickligheten!

– Carl ifrågasatte nyttan med vårdens idag formulerade uppdrag, dvs. – ”att de ska förkorta väntetiderna”! Visionen bör istället vara – ”Inga väntetider inom cancervården”! Den formuleringen skulle ge vården en riktig kraft åt vad som måste göras!

Carl, sade vidare, som svar på den formulerade rundabordsfrågan – om ökad tillgänglighet!

Carls förslag, som han delar med många andra personer, är att regeringen ser till att de tongivande beslutsfattarna inom cancervården ändrar fokus, från att leta förbättringar vad avser organisation och behandling i det befintliga sjukvårdssystemet, till att sätta patienten med närstående i fokus och ställa frågan:

– Vad behöver göras för att vården ska kunna erbjuda drabbade människor bästa möjliga cancervård?

Detta i en tid när lifescience är en allt viktigare samhällsfråga att behärska, där både dagens kunniga medborgare och teknikutveckling ingår! Att regeringen stödjer att en effektiv organisation byggs inom cancervården, som förmår möta uttalade behov, utifrån de svar som frågan ger! Tufft, eller hur?
Kan ansvariga inom cancervården inte ta till sig patienternas perspektiv och behov får regeringen utse chefer som har den förmågan – för dom finns och ökar i antal!

Detta innebär, säger Carl, att vår regering ska se till att huvudfokus inom cancervården skiftas från ett tänkande som präglas av ”inifrån och ut” till att tillämpa ett ”utifrån och in-tänkande”, dvs gå från produktionsorientering till att leverera patientnytta av efterfrågad och bra klass! Det innebär vidare att RCC funktion och roll bra är en början på den resa som är påbörjad! Carl anser också att Regeringen ska se till att cancervården lånar förebilder främst från de bästa av servicenäringarna istället för som det idag att förebilderna tas ifrån den ”tillverkande mekaniska industrin” i vårdens utvecklingsarbetet!

Effekterna av denna fokus ändring skulle leda till att:

  • Väntetids-tänkandet, dvs att cancerpatienter ska behöva vänta, inte längre är ett problem!
  • Bättre förebyggande arbete. Enligt WHO finns en stor potential på 20 – 40% av all cancer, som kan förebyggas, genom ändrade livsstilar.
  • Mer FoU läggs på forskning om tidigare och säkrare diagnoser tex genom bättre diagnosmetoder och screening av fler cancerformer.
  • Färre nödutryckningar behöver göras under behandlingen genom tex tryggare och kunnigare patienter, samtidigt som behandlingstekniken utvecklas.
  • En patientansvarig läkare som ser till helheten är en självklarhet!
  • En minskad belastning på sjukvården uppstår eftersom många av dem som blir kroniska cancerpatienter bättre själva och med hjälp av närstående/anhöriga kommer kunna sköta sina handikapp.
  • Ett mer mångfaldigt sjukvårdssystem uppstår, där fler aktörer kan verka och stimulera utvecklingen i nätverksliknande strukturer snarare än i gigantiska sjukhus och många myndigheter.
  • Nödropen minskar i både antal och styrka eftersom patienterna är sedda, bemötta och tagna på allvar!

– Carl, sade vidare, att han inte heller tror på att dagens organisationsstruktur för vården – som bygger på 21 landsting, med 4600 förtroendevalda och en väldigt tung regel- och kontrollapparat – har en chans att leverera efterfrågad cancervård år 2040 till en rimlig kostnad!

Carl avslutade sitt anförande med – ”De som idag planerar och styr vården måste sluta att tro på idén att en ökad mekanisering, som är byggd på förebilder inom tillverkningsindustrin, ger  de rätta svaren för sjukvården. De borde istället se till att ansvariga söker sina förebilder inom den framgångsrika servicenäringen tillsammans med patienterna!”