I det Nationella vårdprogrammet för bukspottkörtelcancer rekommenderar vården de personer som har fler familjemedlemmar som drabbats av pankreascancer att de undersöker om de har förhöjd risk att själva drabbas.
Följande rekommendationer gäller:
- Familjer med två eller fler fall av pankreascancer i samma släktgren (oavsett ålder) bör kunna få en så kallad onkogenetisk konsultation.
- Familjer med minst tre nära släktningar som drabbats av pankreascancer varav en är en förstagradssläkting (föräldrar, barn och syskon) och de övriga är förstagradssläkting till varandra (tex pappa, faster, farfar) bör kunna få göra en så kallad screening. Samma gäller för personer som har två förstagradssläktingar med pankreascancer varav en har insjuknat i 40-årsåldern.
Vad gör du om du tillhör någon av dessa ovan angivna grupper?
Om du är intresserad av att utreda om du har förhöjd risk för att få pankreascancer bör du:
- Kontakta din vårdcentral
- Be dem att remittera dig för en utredning hos den kliniskt-genetiska enhet som finns på ditt sjukhus. Den kliniskt genetiska undersökningen avgör om du löper tillräckligt hög risk och därmed uppfyller villkoren för att delta i ett screening-program.
Vill du läsa mer om vad som står i vårdprogrammet om screening av ”familjär panbkreascancer” klickar du på länken:
Ordförklaringar:
- Förstagrads släkting: Föräldrar, barn och syskon.
- Andragrads släkting: Far- och morföräldrar, barnbarn, fastrar och farbröder, mostrar och morbröder.
- Onkogenetisk konsultation syftar till att bedöma om det finns misstanke om något känt ärftligt syndrom som kan utredas genetiskt eller om släkten vid närmare genomgång uppfyller kriterierna för pankreasscreening.
- Screening innebär att man med hjälp av en magnetkameraundersökning (MR och MRCP) och/eller med en endoskopisk ultraljudsundersökning kontrollerar förekomst av eventuell cancer. Nya testmetoder är under utveckling, tex blodprovsbaserade tester.
