Här presenterar vi berättelser från de som drabbats av någon av våra cancerdiagnoser, antingen direkt eller indirekt som anhöriga/närstående.
Vi har såväl positiva berättelser om de som får bra vård och lyckas med sina behandlingar, om de som gör aktiviteter och insamlingar till förmån för drabbade – men tyvärr också en del mindre positiva berättelser om de som inte får den vård de borde ha fått eller på annat sätt blivit mindre bra behandlade av vården.
Vi anser det vara viktigt att lyfta fram alla sidor och alla berättelser, för vi måste ju se vad som är mindre bra för att kunna förändra till det bättre, vilket ju är ett av PALEMAs viktigaste mål för framtiden.
Vi får höra en del berättelser om mindre bra sjukvård och dåligt bemötande, men vi får inte glömma att det också finns de (troligen majoriteten) som fått mycket bra vård! Här kommer en sådan berättelse från vår medlem Erik Nordling om en professionell och hittills framgångsrik behandling.
Harry Verbunt från Holland fick på våren 2022 sitt andra cancerbesked om matstrupscancer. En lokal specialist sade att det inte fanns några fler behandlingar att göra. Han hade dock turen att komma med i en studie och nu är han tumörfri.
Lördagen den 24 augusti 2019 såg jag att min make var gul på ögonvitorna. Jag är sjuksköterska och misstänkte vad det var eftersom Bengt inte hade några andra symtom! Han berättade senare att veckan innan hade han varit lite bubblig och uppkörd i magen och trodde att det berodde på vad han hade ätit och druckit.
Kjell Olof f. 1942 insjuknade sommaren 2021 i obestämd magvärk. Akut sjuk 14 september 2021 med besök på hälsocentralen som skickade mig direkt till det lokala sjukhusets akutintag. Morgonen därpå gjordes gastroskopi. Man fann en tumör i pankreas. Enda behandling uppgavs vara operation.
En sammanfattning av min Cancerresa som inleddes år 2000 med bröstcancer som tydligen inte var av spridningsbar. Sedan fortsatte den 2009 med Blåscancer, lite värre den här gången.
Jag heter Jeanette Elmström och är 52 år, jobbar som lärare och är en överlevare. Som 43 åring fick jag ett cancerbesked som slog ner som en blixt från en klar himmel. Efter en hemsk klåda i en vecka gick jag till vårdcentralen för att få något mot den. Ett par dagar senare blev jag diagnostiserad med tolvfingertarmscancer med möjlig inväxt i bukspottskörteln och gallgångarna och livet tog slut tyckte jag.
Det hela började våren 2017 då jag under en middag hade stora problem att svälja maten. Problemet försvann någon dag men kom sedan igen. Efter en gastroskopi i slutet av juni och kompletterande undersökningar konstaterades att det fanns en malignt tumör i nedre tredjedelen av esofagus.
Allt började med att min mamma diagnostiserades med matstrupscancer år 2012, den var då långt gången och inte kurativ, hon avled 2014. I samband med att hon blev sjuk, började jag googla om orsaken till denna cancer.
Susann har för PALEMA tidigare berättat om hur svårt det är att tvingas vara sin egen projektledare, samtidigt som man lider av cancer. Nu har även konsekvenserna av grava misstag och långa väntetider inom vården, medfört att hennes pankreascancer inte längre går att operera. Cancern är nu för långt gången, och Susann har gjort en skadeanmälan till LÖF.
Det började med en orolig mage som inte ville ge med sig, och fortsatte med en hård kamp mot en vårdapparat, som under lång tid i mångt och mycket misstrodde och avfärdade henne. Angelicas upplevelser inom cancervården förskräcker och visar samtidigt hur en människa kan uthärda mot alla odds.
Immunterapi är ju ett hett ämne och här kan ni se ett bra inslag från Fråga Doktorn på SVT som berättar om en av de första i Sverige som fick testa detta.
En kanske alltför vanlig berättelse från Örnsköldsvik om hur vården av sjuka kan fungera i Sverige. Skribenten, vars svåger fick cancerbesked, berättar hur han har blivit behandlad och bemött. Där familjen blir tvungen att ta hand om en väldigt sjuk människa, trots att de egentligen inte orkar. Besvikelsen som de känner är mycket stor.
Vardagen för en person med diagnosen Pankreascancer är inte bara en känslomässigt oerhört svår situation. Även det praktiska jobbet kring sjukdomen är mycket krävande, något som PALEMAs medlem Susann kan vittna om.
Som anhörig drabbas man ofta lika mycket som den som får en allvarlig cancersjukdom. Om det vittnar många av våra medlemmar. Här kommer en berättelse från Lotta Rosenquist vars make Björn drabbades av gallblåsecancer.
När Elisabet Bergens mamma fick pankreascancer så vändes henne värld upp och ner. Nu organiserar hon eventet "Spring för PALEMA" som en del i familjens kamp mot sjukdomen.
När en av ledarna i idrottsföreningen Älghults IF blev diagnoserad med pankreascancer skred man till handling och ordnade en Enkronasmatch där hela överskottet skulle gå till cancerforskning och drabbade.
Susanne Wennberg är 44 år och bor i Märsta. För några år sedan kom dråpslaget: mamma Berith fick diagnosen obotlig bukspottkörtelcancer och fick veta att hon skulle dö. "Det var en chock för oss allihop. Mig, pappa Börje och mina syskon Robert och Ingela. Mamma...
Strax före jul 2011 fick jag problem att svälja och uppsökte sjukvården. Efter utredning fick jag besked om att jag hade en tumör i matstrupen. Jag genomgick därefter omfattande behandling och vård under ett års tid med fem års efterföljande kontroller. Under sjuktiden saknade jag kontakt med andra som drabbats av samma sjukdom.
Den 19 februari 2009 opererades Sonny Frändberg för pankreascancer. I år firar han alltså 10 år som överlevare. Sonny var med och grundade PALEMA. Föreningen uppmärksammade hans 10-årsdag vid årsmötet i mars. Här berättar han sin historia. Elisabet, min fru och jag...
Jag heter Grete Bernhardsson, är 36 år, gift och mamma till 6 barn. Jag drabbades 2015 av cancer i bukspottkörteln, genomgick operation januari 2016. Sedan dess tyder ingenting på att cancern ska komma tillbaka . Så även om jag är drabbad av konsekvenserna av en...
Mitt i den svenska högsommaren 2016 fick jag diagnosen lokalt avancerad pankreascancer. Så inleddes min resa genom cancerlandet, först med cellgifter for att stabilisera och minska tumören så att den skulle kunna opereras bort. Den 20 januari 2017 låg jag på...
Liv Heike, f.d. ledamot i PALEMAs styrelse berättar om sitt engagemang. "På Palemas årsmöte 2018 blev jag invald som ledamot. Ett uppdrag jag bär med stolthet och ödmjukhet. Jag har sedan november 2015 arbetat som Samordnande Kontaktsjuksköterska för Övre...
- Jag heter Maria Laurén är drygt 50 år och arbetar som sjuksköterska. I oktober 2014 fick jag veta att de hittat en 7 cm stor tumör i bukspottskörteln. Den 26 november 2014 genomgick jag en whipple operation där de även fick ta bort hela min magsäck. Jag har valt...
- När jag år 2013 drabbades av magsäckscancer hade jag verkligen behövt patientföreningen PALEMA. Det kändes som om jag skulle dö av svält mer än av cancern. Därefter har matfrågor blivit mitt största intresse och att kunna dela med mig av mina erfarenheter och...
- I samband med en årlig hälsokontroll hösten 2012 konstaterades att jag hade för höga levervärden. Efter några månaders uppföljning, en ultraljudsundersökning och en planerad MR-undersökning hamnade jag akut på Sahlgrenska sjukhuset i slutet av januari 2013. Jag...
Carl var med och bildade PALEMA och valdes till ordförande i mars 2015. Här berättar han om varför han engagerat sig i PALEMA. - I april 2014 fick jag diagnosen pankreascancer. I mitten av maj genomgick jag en radikal whipple-operation. I juni visade det sig att...
- Min mamma var ett riktigt energiknippe fram tills hon fick diagnosen pancreascancer i augusti 2015. Då förändrades allt. I rask takt följde operation, som gav oss hopp om att få ha henne kvar ett tag till, avslag på cellgifter, ohanterliga smärtor, in och ut på...
Den 2 september 2015 opererades min mamma för cancer i bukspottkörteln. Hon rehabiliterades på Stockholms sjukhem och skrevs ut i mitten av september. Efter operationen (6/10) fick mamma positiva besked: det ser bra ut, tumören är borta! Men mamma skulle ändå få en...
Hans Barnekow, en internationellt erkänd dokumentärfilmare, fick diagnosen Pankreascancer i maj 2014. Detta är en film om hans tankar kring sjukdomen.
Det är slagorden som PurpleStrides lever efter! PurpleStrides är en del av ”Pancreatic Action Network” i USA och är ett av sätten som organisationen samlar in pengar till forskning men också sprider information och skapar stӧd for drabbade och anhӧriga.
