Hur påverkar COVID-19 cancervården?

Här är lite fler punkter som diskuterades på webinariet:

• 1/3 av slutenvårdens platser är omgjorda för att hantera COVID-19.
• I nuläget är det framför allt Stockholmsregionen som påverkas, så man försöker sprida kunskap och erfarenhet till resten av landet. Det sker ett kontinuerligt lärande och det finns en stor ödmjukhet och öppenhet för att omvärdera hur man bäst ger vård under rådande omständigheter. Målet är att alla ska få sin behandling på ett säkert sätt. Man försöker åstadkomma det genom att dela upp avdelningarna för att undvika internsmitta.

Hur har COVID-19 påverkat vården?

• Första tecknet var en personalbrist pga att rekommendationer att stanna hemma vid uppvisande av symptom.
  • Personalbristen har man till stor del lyckats lösa med prioriteringar och förändringar på verksamheten, ex har man inte bedrivit forskning utan fokuserat på det kliniska arbetet, samt dragit in utbildningar och kurser.
  • Man har även frigjort resurser i öppenvården genom att styra om mycket av besöken till telefonkontakter.
  • Man har även fått stöd och hjälp av andra personalgrupper, som tidigare anställda i hotell-och restaurang, så att vårdpersonalen kan vara så ”nära patienterna som möjligt”.
• Annan typ av kontakt med patienter, med många väldigt oroliga kring COVID-19.

 Hur prioriteras patienter? Hur påverkar pandemin cancervården?

• Intensivvård prioriteras vid resursbrist, vilket inte per automatik innebär att COVID-19 prioriteras.
• Alla behandlingar fortsätter och upprätthålls. De behandlingar som måste genomföras blir genomförda och de för de behandlingar som kan pausas strävar man efter att pausen ska bli så kort som möjligt.
• Ingen patient har nekats vård p g a resursbrist, de behandlingar som har skjutits fram har gjorts det utifrån en medicinsk bedömning.
• Ett problem de ser är att patienter själva ställer in sitt besök (troligtvis pga rädsla för COVID-19), utan att rådgöra utifrån ett medicinsk perspektiv. Det leder till att nödvändig behandling inte blir genomförd och ofta att det leder till att tider står oanvända då det sker avbokningar på kort varsel. De ber alla patientrepresentanter att uppmana patienter att höra av sig innan de bokar av pga rädsla för COVID-19.
• Alla behandlingar, medicinskt, strålning och kirurgi genomförs än så länge enligt plan. Kirurgi är det som är mest ”känsligt”. Man försöker lösa det genom att öka verksamheten till att genomföra den på kvällar och helger. Man kommer exempelvis att operera under hela påskhelgen. Man har också en ambition att genomföra så mycket som möjligt inom snar framtid då för att vara bättre förberedda om det generella läget skulle bli sämre framöver.

 Är det någon brist på läkemedel?

• Nej, det finns ingen brist utan det pågår snarare ett arbete att bygga upp ett lager om läget skulle ändras till det sämre. Nödvändig cytostatika finns.

Finns det skyddsutrutsning?

• Det är sämre med skyddsutrustning, men det pågår arbete med att få tag på mer utrustning och för att prioritera bättre när utrustning behövs.

 Hur hanteras anhöriga?

• Det har införts nya rutiner där anhöriga får följa med fram men inte in på avdelningen. Man försöker lösa det genom telefonkontakter under mötet med patienten men även genom att ringa upp efteråt för att berätta om mötet och svara på eventuella frågor från anhöriga. Nya kreativa lösningar.

 Vilka testas?

• Alla patienter som kommer in på slutenvård testas, men inte alla på öppenvården. Det finns ett stort värde att även testa de som inte uppvisar symptom, förutom att hindra smitta, då läget snabbt kan ändras för de som inte uppvisar symptom vilket gör att behandling kan vara olämpligt.

 När testas patienter?

• Man försöker att testa patienter i ett något tidigare stadie än tidigare för att kunna ha ett provsvar innan de kommer till mötet eller läggs in för att undvika att tider och platser står outnyttjade. Försöker testa patienter 2-3 dagar innan och sedan uppmana dem till isolering tills de kommer till sjukhuset.

 Sammanfattning av läget

Cancervården fortsätter och behandlingar genomförs i största utsträckning som planerat, dock med lägre bemanning. Det är tydligt att det går att genomföra cancervård under hög belastning, men man vet inte riktigt hur länge och mycket man klarar. Det pågår arbete med förberedelser för att vara så redo som man kan vara. Det man har sett ett ännu större behov av än tidigare är information.