Sjukdomar i munnen bland annat karies påverkar patientens livskvalitet. Effektiv hantering före, under och efter behandling är därför viktigt för att förbättra patientens munhälsa. Cancerpatienter är ofta extra utsatta och behöver anpassad vård.
Munhälsan hos cancerpatienter påverkas ofta av sjukdomen, behandlingen och dess följder. Hälso- och sjukvården kan hjälpa patienter att hantera kariesrisken och vårdstödet bidrar till att förbättra patientens livskvalitet.
En genomförd studie i Australien på 239 cancerpatienter med 14 olika cancertyper har visat att i genomsnitt 40% av patienterna hade en försämrad munhälsa på grund av sin cancerbehandling.
Cancerbehandlingar som inverkar på munhälsan är bland annat kemoterapi, strålning och mediciner såsom antihormoner och bisfosfonater. Dessutom är det många som använder andra läkemedel mot biverkningar som uppstår till följd av sin medicinering och sjukdom. Det kan vara exempelvis läkemedel mot smärta, ångest, illamående och antidepressiva.
Vanligaste biverkningarna vid cancer
De vanligaste komplikationerna i munnen vid cancer är sårbildning, lesioner, infektioner, inflammationer, smakförändringar och halitosis. Muskler och ben kan också påverkas och man lider då av trismus (svårt att öppna munnen) eller osteonekros (smärta vid ledbelastning).
Men den vanligaste biverkningen hos cancerpatienterna är muntorrhet. För cancerpatienter som genomgick strålning mot huvud och nackpartiet rapporterade mer än 75% muntorrhet som ett problem, och att det varade två år efter avslutad behandling.
Förändringar i saliven orsakar karies
Många patienter upplever problem på grund av förändringar i saliven både under och efter cancerbehandlingen. Patienter som har, eller har haft, cancer är därför ofta mer benägna att utveckla karies både under och efter behandlingen.
Generellt är det patienter med strålbehandling i huvud och halsregionen som är kopplade till högre kariesrisk men studier har visat att även kemoterapi patienter har en ökad risk. Karies kan utvecklas snabbt och aggressivt och leda till tandbortfall. Många patienter får dessutom skador i munslemhinnan och får känslighet och smärta i munnen, vilket försvårar tandborstningen.
Vården bör vara medvetna om riskerna
Det är viktigt att alla som är involverade i cancervården ska vara medvetna om dessa biverkningar för oral hälsa för att kunna hjälpa patienterna. Bedömningen bör börja före behandlingen genom att identifiera riskerna för patienterna. De behandlingar som mest sannolikt orsakar skador i munhålan bör också identifieras. Särskilt patienter som genomgår strålbehandling av huvud- och nacke, och hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT) behöver en bedömning av en specialist.
Att använda en guide kan vara till hjälp för att bestämma patientens sannolikhet för att utveckla karies. Colgate har skapat ett verktyg för att hantera kariesrisk i ett enkelt format. Guiden är baserad på ICCMS international caries classification and Management och på internationella och evidensbaserade system.
Fakta om karies
Tandkaries är en progressiv sjukdom där den syra som produceras av plackbakterier försvagar och förstör tandemaljen. Karies börjar med att emaljen demineraliseras, vilket kan leda till hål i tanden och till slut tandförlust. Trots att karies kan förebyggas är det den vanligaste sjukdomen i världen.
Vissa orala bakterier producerar sura biprodukter som bryter ner och frisätter mineraler i tanden (demineralisering). Detta försvagar emaljen, men saliv bidrar till att återställa förlorade mineraler och stärka tanden (remineralisering). Hos personer med sockerrik kost och/eller otillräcklig munhygien kan bakterier ansamlas på tänderna i ett klibbigt lager som kallas plack. Vid exponering för kolhydrater demineraliserar plackbakterier kontinuerligt emaljen, så pass mycket att vår förmåga att remineralisera inte räcker till. Det resulterar i en nettoförlust av mineraler, vilket leder till att emaljen förstörs.
I ett tidigt skede ser karies ut som en vit fläck, eller en begynnande kariesskada under tandens yta. Det är bara när skadan bryter igenom emaljens yta som den leder till hål i tanden. När karies avancerar kan hålet nå dentinet och senare pulpan. Det kan leda till svår smärta för patienten, och kan i slutändan resultera i tandförlust eller abscess.
En kariesskada kan bildas var som helst på tanden, men det är mest sannolikt att den uppstår på bitytorna (ocklusal karies), i utrymmena mellan tänderna (interproximal karies) eller längs tandköttskanten. Hos patienter med exponerade tandrötter är karies särskilt farligt, eftersom den utvecklas mycket snabbare i dentinet (rotkaries) och är svårare att kontrollera.
För att förebygga och kontrollera kariesangrepp är det viktigt att använda tandkräm med hög fluorhalt. Fluorid verkar lokalt genom att minska demineraliseringen och stimulera remineraliseringen på tandytan och på så sätt förhindras hål i tänderna.
Fluoridtandkräm
Duraphat är en tandkräm som innehåller 5000 ppm fluor och används som förebyggande av dental karies hos vuxna och ungdomar över 16 år. Den finns att köpa receptfritt på apotek men kan även skrivas ut på recept och ingår i högkostnadsskyddet. Man ersätter sin vanliga tandkräm med Duraphat i samråd med tandläkare eller tandhygienist.
Det finns även andra märken med samma fluorhalt på den svenska marknaden.
