Kjell Olof f. 1942 insjuknade sommaren 2021 i obestämd magvärk. Akut sjuk 14 september 2021 med besök på hälsocentralen som skickade mig direkt till det lokala sjukhusets akutintag. Morgonen därpå gjordes gastroskopi. Man fann en tumör i pankreas. Enda behandling uppgavs vara operation.
Andra alternativet var inskrivning på palliativ vård. Jag blev efter omfattande skriftväxling och undersökningar godkänd för operation som skedde 8 november 2021.
Jag bor i nordligaste Sverige på en plats med sjukhus. Länssjukhuset ligger trettio mil bort och universitetssjukhuset drygt femtio mil bort. Cancerresan var strapatsrik. Inte minst de långa transporterna till de stora sjukhusen.
Operationen ansågs vara lyckad och efter en vecka på universitetssjukhuset flyttades jag till länssjukhuset för en veckas vistelse. Därefter hemgång och behandling med cellgift (capecitabin) under ett halvår. Min cancerresa var dramatisk med tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Cellgiftsbehandlingen var krävande och min kropp tog stryk med diverse väl kända biverkningar. Det var cellgift i en vecka. Sedan uppehåll. Det lokala sjukhusets cytoenhet hade telefonkontakt med mig inför varje ny behandlingsvecka. Dagen därpå togs blodprov i hemsjukvården.
Döttrar och barnbarn från olika platser besökte mig i november 2021 på universitetssjukhuset. De bar ansiktsmasker. De fick inte komma in i min sjuksal. Vi fick umgås på avstånd en kort stund i trapphallen.
Jag minns inte mycket av operationsmånaden november 2021 och julmånaden december som följde.
Mirakulös vändning 12 juli 2022.
Jag har som patient deltagit i tre videosessioner med onkologläkaren. Den senaste videosessionen hölls onsdagen den 12 juli. Resultat av datortomografi från 29 juni 2022 meddelades. Patienten, en åttioårsman, med god grundfysik som hade gått ner tjugo kilo våren 2021 och klarat av den krävande whippleoperationen och krävande rehab uppgavs vara helt fri från cancer enligt röntgen och prover.
Viktminskningen med 20 kilo 2021 påverkade inte min fysionomi. Inte heller huvudhåren!
Nära och kära!
Min hustru under 49 år avled i obotlig cancer 2016 efter en kort sjukdomstid. Numera är jag sambo med en kvinna som stått orubbligt vid min sida under sjukdomstiden, utan henne hade jag nog inte klarat mig igenom det här. Även min stora familj, fyra vuxna barn med familjer och tretton barnbarn i åldrarna 27 år till 3 månader, har varit ett stort stöd för mig även om det mesta har fått ske digitalt pga långa avstånd och besöksförbud i coronatiderna. Sammantaget har sjukvården, min sambo och min familj tillsammans fått mig på fötter igen. Även mitt Palema medlemskap har varit av stor betydelse för mig och ett stort stöd i min cancerresa med tvära kast mellan hopp och förtvivlan.
Boktips!
Efter beskedet om cancerfrihet (just nu efter capecitabin i ett halvår) föll jag in i en minidepression. En palemabekant föreslog att jag skulle läsa “När beskedet är cancer” av Marta Cullberg Weston. Där beskrivs utförligt vad som kan hända när man anses cancerfri efter lång tids sjukdom
