Patientnämnden vid Sahlgrenska har publicerat en rapport med syftet att belysa upplevelser av sjukvården vid cancerdiagnos. Innehållet ska kunna utgöra ett bidrag till hälso- och sjukvårdens kvalitets- och förbättringsarbete. Rapporten är också ett underlag och stöd för patientnämndernas och regionens övriga politiker, berörda tjänstemän och övriga intressenter.
När patienter med cancerdiagnos, eller deras närstående, tar kontakt med patientnämnden förväntar de sig ofta att sjukvården ska ta del av klagomålen för att dessa ska bidra till kvalitetsförbättringar. Det är inte ovanligt att berättelserna innehåller besvikelser över en fördröjd diagnos och behandling eller att närstående, efter patientens bortgång, har synpunkter och kvarstående frågor.
I nästan hälften av klagomålen hade patienter eller närstående uppfattningen att cancerdiagnos och behandling fördröjts, vilket bekräftades av vårdgivare i många fall.
De beskrev upprepade vårdkontakter, ofta på flera olika vårdnivåer innan diagnos kunde ställas. Brist på läkarkontinuitet och upplevelse av att inte ha blivit tagen på allvar ansågs av många vara orsak till fördröjningen. En ny läkarkontakt medförde för en del patienter att utredning för misstanke om cancer påbörjades.
Ovisshet och väntetider till olika åtgärder beskrevs som mycket påfrestande. Flertalet klagomål berörde information och delaktighet i vården, för både patienter och närstående. Få klagomål fanns på själva cancerbehandlingen. Ansvaret mellan olika vårdgivare upplevdes otydligt i vissa fall. I ett fåtal klagomål fanns en koppling till covid-19-pandemin.
Cancerbehandlingen beskrevs ha medfört negativ påverkan på funktionsförmåga och livskvalitet för flera patienter. Synpunkter fanns på att vården vid cancer behöver ta bättre hänsyn till människors behov av trygghet och kontinuitet. I klagomålen på vården vid livet slut, som framfördes av efterlevande, påtalades brister gällande smärtlindring, samarbete mellan olika enheter och närståendes delaktighet.
I svaren från vårdgivare förklarades att samverkan och kommunikation brustit och att detta sågs som ett förbättringsområde för ökad trygghet för patienter och närstående.
