Sven hade inga speciella symptom förutom halsbränna och förmodat magsår, så när hustrun av en tillfällighet läste i en läkartidning att detta kunde utvecklas till cancer i magsäcken så pratade hon med sonen som läste medicin. Med gemensamma krafter tvingade de då iväg honom till en läkare.
Läkaren tyckte väl först att halsbränna är väldigt vanligt och normalt ofarligt och det hade kanske Sven nöjt sig med, men att komma hem till hustrun utan att ha fått tid till gastroskopi var inget alternativ, så han envisades och lyckades få en tid.
Sven Tägil
Efter några orosfyllda veckor var det dags för operation. Sven var ett väldigt intressant fall för läkarna och detta var en av de första whippleoperationer som gjordes i Lund med hopp om en livsavgörande räddning eftersom inga metastaser hade hunnit bildas.
Stor operation
Det blev en stor operation. De tog en del av magsäcken, gallblåsan och tolvfingertarmen och kopplade ihop hela systemet på nytt. På grund av erfarenheten av att ha varit alltför försiktiga vid tidigare operationer tog man till rejält.
Flera läkare och specialister var med under operationen och de lyckades rädda Sven! Men man ska också veta att på den tiden gjordes whippleoperation palliativt för att underlätta den utmätta tiden framåt. Pancreascancer är lömsk efter som den inte ger några symptom förrän det är för sent att ingripa.
Läkarna lämnade en bit av svansen på bukspottkörteln med tanke på produktionen av insulin som sker där och med förhoppningen att Sven skulle slippa diabetes. Sven klarade sig ett tag med medicinering, men snart blev det ändå nödvändigt med dagliga insulinsprutor och han fick anpassa livet efter det.
Sven fick tillbringa flera veckor på intensivvårdsavdelningen och under den tiden fick de göra ytterligare en operation sedan ett komplicerat läckage uppstått med stor blodförlust som följd.
Sven förlorade 20 kilo av kroppsvikten och tycker själv att tiden som konvalesent blev lång, den tog stora delar av sommaren. Men redan till hösten började Sven försiktigt spela tennis igen, han kämpade på och såg till att ha ett fortsatt aktivt liv.
För ett antal år sedan var han med på en konferens i Lund för pancreasforskare där också allmänheten, drabbade patienter och anhöriga, fick deltaga vid ett stormöte. Man fick höra föreläsningar om aktuella behandlingsmetoder och se siffror som visade att överlevnaden efter operation fortfarande var begränsad. Stämningen i salen var efter några inlägg från pancreaspatienternas anhöriga dyster och deprimerad. Då begärde Sven ordet och berättade att han överlevt i mer än 30 år efter sin whippleoperation. Man skall inte ge upp hoppet! Det blev spontana applåder och stämningen skiftade från förtvivlan till i alla fall försiktigt hoppfull.
Fortfarande ett aktivt liv
Sven lever ett aktivt liv idag, promenerar varje dag tillsammans med hustrun som är ett år yngre och sjukgymnast. Rullatorn är ett uppskattat hjälpmedel även om Sven i likhet med de flesta tyckte att det var onödigt till att börja med. Huvudet och minnet är det kanske inget större fel på även om bilkörning sedan i höstas är ett minne blott och åldern börjar kännas av i benen och balansen.
Sven och hustrun Elisabet bor i ett hus i Lund och klarar sig själva, även om hustrun nog tar större delen av jobbet säger Sven med ett litet skratt!
Sven har för övrigt fortfarande kontakt med läkarna, professor Stig Bengmark och kirurgen Bruno Walther och vid senaste kontakten med Bruno sa denne: “Du har nog rekord i överlevnad!” Så även den dystraste prognos kan leda till något positivt!
