Bukspottkörtelcancer är den sjunde vanligaste cancerformen i Europa men är den fjärde vanligaste orsaken till cancerrelaterade dödsfall, efter lung-, kolorektal- och bröstcancer. År 2030 förutspås det bli den näst vanligaste orsaken till cancerdödlighet.
“Det är en hälsonödsituation för samhället, med dödlighet på över 90%”, varnade professor Alfredo Carrato, ordförande för Pancreatic Cancer Europe, i ett tal till Medscape Medical News. Det finns många utmaningar med cancer i bukspottkörteln: Brist på medvetenhet, svår att diagnostisera, inga screeningprogram för den allmänna befolkningen, dålig överlevnad och begränsade behandlingsmöjligheter.
Den förväntade livslängden vid diagnostillfället är bara 4,6 månader. Endast 3% av personer som diagnostiserats med cancer i bukspottkörteln kommer att överleva i 5 år.
En systematisk analys från 2024 i The Lancet antydde att människor som bor i Västeuropa är mer benägna att utveckla bukspottkörtelcancer än de som bor någon annanstans i världen.
Carrato, emeritusprofessor i medicinsk onkologi vid universitetet i Alcalá, Madrid, Spanien, var inte förvånad. Han sa till Medscape Medical News: “Jag tror att livsstilen i Europa spelar en roll. Vi har alla riskfaktorer i samhället som fetma, vårt stillasittande beteende, för mycket rött köttkonsumtion och överdrivet alkoholintag.”
Andra riskfaktorer inkluderar rökning, diabetes, kronisk pankreatit och en familjehistoria.
Incidensen av cancer i bukspottkörteln ökar med åldern, så den längre förväntade livslängden i Västeuropa kan också bidra till regionens höga nivåer.
En tyst mördare
Bukspottkörtelcancer är svår att identifiera. Det är ofta asymptomatiskt. Symtom som visar sig, som ryggsmärta, viktminskning och illamående, är ospecifika och gör tidig diagnos utmanande.
Professor Mattias Löhr från Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige, sa till Medscape Medical News: “Det är en dyster sjukdom. Den är inte tillgänglig för någon enkel screening eller övervakning. Även tidig diagnos är för sent med cancer i bukspottkörteln.”
Det har skett få framsteg i patienternas resultat under de senaste decennierna.
Endast cirka 20 % av patienterna är lämpliga kandidater för operation som kan förlänga deras liv.
Dessutom återkommer cancer i två tredjedelar av kirurgiska kandidater, sade Carrato, och onkologer vet inte hur man identifierar dem i förväg. “Jag har patienter som överlever 3 månader och andra som överlever 4 eller 5 år, så det finns ett behov av att identifiera dessa subtyper på molekylär nivå för personlig, klinisk och translationell forskning och terapier.”
Löhr höll med: “Alla medicinska behandlingar fungerar inte riktigt tillräckligt bra för cancer i bukspottkörteln i skarp kontrast till andra cancerformer.”
Hur kan antalet drabbade reduceras?
“Bukspottkörtelcancer Europa arbetar i alla EU-länder för att försöka öka medvetenheten”, sa Carrato. “Vi bör ha primära förebyggande program för att modifiera livsstilsrisker. Vi behöver också medel för translationell och klinisk forskning. Sekundär prevention är inte möjlig ännu eftersom vi inte har identifierat den högre riskpopulationen som skulle vara målet för screening.”
Screeningprogram är tillgängliga för de 10 % av människor som har en familjehistoria av cancer i bukspottkörteln. Men för de allra flesta finns det inga tester eller screeningar som möjliggör tidigare upptäckt.
“Vi behöver blod- eller avföringstester som har hög specificitet och känslighet som är kostnadseffektiva”, säger Carrato.
“Det är en typ av cancer med en speciell och mycket aggressiv biologi. Det finns en brist på tumörvävnad i bukspottkörteln för forskning, eftersom många patienter diagnostiseras med finnålsaspirationscytologi. Det är en utmaning för forskare. Vi har inga tillgängliga biomarkörer att styra våra beslut; ingen precision onkologi,” tillade han.
Ändå finns det några uppmuntrande utvecklingar.
Det europeiska PANCAID-projektet (initial detektion av pankreascancer via flytande biopsi) försöker hitta biomarkörer för att screena riskgrupper för tidigare diagnos via ett blodprov.
Dessutom har det EU-finansierade PANCAIM-projektet (artificiell intelligens i bukspottkörtelcancer [AI] för genomik och personlig medicin) utvecklat en AI-algoritm som upptäcker små cancerformer i CT-skanningar som även erfarna radiologer lätt kan förbise.
Projektets chef, Henkjan Huisman, är professor i medicinsk bildbehandling AI vid Radboud University Medical Center, Nijmegen, Nederländerna. Han sa till Medscape Medical News: “Det är ett extremt viktigt steg, eftersom 20 % av personer med cancer i bukspottkörteln har förmågan att genomgå operation, vilket innebär att de kan leva betydligt längre. Vi tror att om tumörerna hittas tidigare, tack vare algoritmen, de är mindre och mer inneslutna, och så väsentligt mer än 20 % av patienterna skulle vara lämpliga för operation, vilket skulle vara ett genombrott.”
Löhr tillade att ett budbärar-RNA-vaccin utvecklas i USA för att förhindra bukspottkörtelcancer från att återvända efter operationen och visar uppmuntrande resultat i sina tidiga försök.
Vägen mot bättre vård
För att förbättra cancervården i Europa sa Carrato: “Referenscenter borde vara ett krav i hälsopolitiska program eftersom resultaten är mycket bättre än i centra som bara utför färre operationer, och Pancreatic Cancer Europe arbetar med EU i denna riktning.”
Finland är ett land som verkar ha lyckats i detta avseende. Dess hälsovårdslag från 2005 säkerställer till exempel att cancerpatienter kan få vård på ett av dess fem specialiserade sjukhus.
Det behövs också mer forskningsmedel. Enligt Pancreatic Cancer Europe går endast 2 % av EU:s finansiering till cancer till cancer i bukspottkörteln.
American Cancer Society’s Cancer Facts & Figures 2024 ger utrymme för viss optimism, med 5-årsöverlevnaden i USA hoppade till 13% från 6% i samhällets 2014 rapport, som ett resultat av tidigare diagnoser och mer personlig behandling. Men även med potentiellt längre överlevnadsfrekvenser, sa Löhr, “är vi fortfarande på banan för att cancer i bukspottkörteln är nummer två för dödsfall i cancer till 2030.”
“Vi behöver mer pengar till forskning, centraliserad kirurgi och nätverk mellan europeiska länder”, sa Carrato. “Detta nätverk skulle behöva mer pengar för förebyggande, bättre diagnos och behandling. Problemet är att bukspottkörtelcancerincidensen ökar och dödligheten är också parallell, och vi gör inga verkliga framsteg i detta scenario.”
