Den palliativa vården i Sverige är inte jämlik. Idag är individens bostadsadress och sjukdom avgörande faktorer för vilken typ av palliativ vård som finns tillgänglig. Det visar Cancerfondsrapporten 2024 om palliativ vård.
En dag ska vi dö, alla andra ska vi leva
Vi människor har två saker gemensamt: vi föds och vi dör. Alla andra dagar där emellan ska vi leva.
Många kan idag bli avskräckta av ordet palliativ. En förklaring kan vara att den palliativa vården omgärdas av ett slags tabu, trots att det är något som så många människor kommer i kontakt med.
En annan förklaring kan vara att det råder en missuppfattning om att palliativ vård enbart handlar om vård i livets slutskede.
Palliativ vård är emellertid mycket mer än så. Det kan handla om att skapa så god livskvalitet som möjligt, ge livsförlängande behandlingar, symtomlindring utifrån behov och stöd till både patient och närstående.
I Sverige är den förväntade livslängden hög. Det beror bland annat på en högkvalitativ hälso- och sjukvård. I takt med de medicinska framstegen kommer allt flera att leva länge med cancer, även när sjukdomen inte går att bota.
År 2040 beräknas 100 000 personer få en cancerdiagnos årligen, jämfört med de 69 000 som insjuknar i cancer i år. Därmed kommer också behoven av palliativ vård att öka.
I Cancerfondens kartläggning av den palliativa vården framkommer framförallt tre tydliga utvecklingsområden: den ojämlika tillgången, avsaknad av styrning och struktur samt bristande kompetensförsörjning och fortbildning.
Det krävs nu ett ökat politiskt ansvarstagande för den palliativa vården. I Cancerfondsrapporten finns flera konkreta förslag på åtgärder, både på kommunal-, regional- och nationell nivå.
Idag är det fullt möjligt att leva länge med cancer, även obotlig sådan. Och det gör frågan om palliativ vård extra viktig.
Ulrika Årehed Kågström, Cancerfondens generalsekreterare. Foto: Albin Håkansson
Förslag till beslutsfattare
Nationellt
Regeringen bör:
- Ge Socialstyrelsen i uppdrag att inrätta ett nationellt kunskapscentrum för palliativ vård.
- Ge berörd myndighet i uppdrag att följa och utvärdera implementeringen av de nationella vårdprogrammen för palliativ vård för vuxna respektive barn, samt det personcentrerade och sammanhållna vårdförloppet för palliativ vård.
- Ge berörd myndighet i uppdrag att stärka samarbetet mellan akademin och regionerna för att inkludera såväl forskning som utbildning i palliativ vård inom grundutbildning, vidareutbildning samt specialist- och fortbildning.
- Tydliggöra arbetsgivarnas ansvar för att tillhandahålla och möjliggöra kontinuerlig fortbildning för professionerna inom hälsooch sjukvården.
Universiteten bör:
- Säkerställa att den palliativa vården finns med som ett krav i grundutbildningen för all legitimerad vårdpersonal.
- Bör inrätta centrum för palliativ utbildning och forskning med akademiska tjänster.
Regionalt och kommunalt
- Ansvarsfördelningen mellan regionerna och kommunerna när det gäller den palliativa vården behöver tydliggöras och det behöver utformas en struktur för samverkan på länsnivå.
- Säkerställa att patienter med palliativa vårdbehov har – tillgång till såväl allmän som specialiserad palliativ vård, samt – möjlighet till palliativ vård i hemmet.
- Säkerställa att den allmänna palliativa vården har tillgång till specialiserad palliativ kompetens, till exempel i form av specialiserade palliativa konsultteam.
- Säkerställa att patienter med livshotande sjukdom och deras närstående erbjuds samtal som kännetecknas av en helhetssyn på människan, med beaktande av fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov.
- Garantera att det finns en studierektor för palliativ vård för ST-utbildningar i varje sjukvårdsregion.
- Säkerställa att den vårdpersonal som arbetar inom psykiatrin eller missbruksvården har kunskap om palliativ vård alternativt har möjlighet till palliativ konsultation.
