– Min mamma var ett riktigt energiknippe fram tills hon fick diagnosen pancreascancer i augusti 2015. Då förändrades allt. I rask takt följde operation, som gav oss hopp om att få ha henne kvar ett tag till, avslag på cellgifter, ohanterliga smärtor, in och ut på akuten, stora problem med mat och en vårdapparat som mest liknade en fars.
Den 10 december fick vi besked att inget fanns att göra. Cancern hade kommit tillbaka. “Åk hem och var tillsammans så mycket ni kan” var läkarens ord. Jag var hennes enda barn och vi kämpade tillsammans fram tills hon dog den 25 januari 2016. Hon blev 76 år.
Jag läste på om denna fasansfulla sjukdom och lärde mig att vården, forskningen och möjligheterna att behandla är kraftigt eftersatta. Det måste bli ändring på detta. Så, för mamma och för alla andra som drabbats och tyvärr kommer att drabbas, har jag valt att engagera mig i PALEMA.
Om du vill läsa hela min historia så finns den här.
