Bengt-Åkes berättelse om en levercancerresa som började under en vandring en solig dag på Gotland.
Bengt bor i Stockholm och har hus i Visby. Under covid åren visade det sig vara bättre att vara på Gotland, det kändes tryggare och lättare med det mesta i lilla Visby.
Det hela började trettondagen 2022 under en vandring i skogen tillsammans med en grupp andra vandrare. Det var en solig kall dag och Bengt hade en keps med skärm för solen stod lågt. Skärmen gjorde att han inte såg en stam som man var tvungen att ducka under, den låg tvärs över stigen. Han slår i huvudet, slår upp ett stort sår som blöder ordentligt.
Han fick hjälp till akuten i Visby av en vandringskollega och väl där blev han ihoplappad med stygn och lim.
På vägen hem var han trots sträng kyla och omskakad efter besöket på VC ändå tvungen att hämta sin egen bil som var parkerade en bra bit bort, den kunde inte stå kvar där den var. Väl hemma fick han frossa och skakade eländigt, kändes som hög feber och skakningarna var så häftiga att det inte ens gick att hantera en febertermometer.
Han ringer 1177 och de rekommenderade honom att åka akut till lasarettet för att få hjälp och där konstaterades det att sänkan var för hög, någonstans kring 150. Prover blev tagna och de misstänkte en urinvägsinfektion.
Den 10 januari gick han till vårdcentralen för blod i urinen och det besöket resulterade i en remiss till Visby lasarett för röntgen av njurarna. Efter en vecka var det dags för röntgen.
Därefter tillbaka till vårdcentralen men då hade blodet i urinen upphört och han funderade inte så mycket mer över det för han antog att det berodde på prostatan. Det hade hänt förr.
Läkaren på vårdcentralen kunde inte se några problem med njurarna på röntgenbilderna men däremot hade det kommit med en bit av levern på bilderna och läkaren tyckte att det såg ut som en misstänkt förändring i vänster leverlob, storlek ca 2 x 2,5 cm. Läkaren ville gärna gå vidare med undersökningar av levern och skrev en remiss till kirurgen i Visby och i slutet på januari blev det taget ultraljud och biopsi. Dessa sändes till Stockholm i början av februari.
Det gick några veckor och den 22 februari började Bengt fundera över varför tiden gick och han inte hörde något och ringde och efterfrågade vad som hänt. Först efter att han själv hörde av sig blev han kallad till den 2 mars. Man misstänkte tumör i gallvägen.
Levertumör konstaterad
Därefter fick han remiss till Huddinge och efter undersökningar konstaterades tumör i vänster halva av levern.
Det beslutades om operation där man skulle ta bort tumören och en bra bit omkring vilket borde säkerställa man fick med även eventuella kringliggande metastaser. Här skulle man kunna tänka sig ett annat senario eftersom Bengt var 80 år, hade diabetes 2 och hade drabbats av en hjärtinfarkt för 12 år sedan.
Onsdagen den 30 mars var det dags för operation, det visade sig bli en stor operation som tog 4 timmar där hela vänster halva av levern togs bort. Direkt efter operationen ringde läkaren till Bengts son och informerade att allt hade gått enlig plan.
Redan på söndagen, väldigt medtagen, skickades han iväg till Sollentuna sjukhus för rehabilitering, då i rullstol. Men redan på tisdagen, det vill säga 2 dagar senare var han pigg nog att promenera runt med rullator och på onsdagen var det dags för promenad i omgivningarna utomhus på cirka 4 km. Där kunde han tacka sig själv för ett tidigare aktivt leverne med vandringar, motion och även friskis och svettis.
På fredagen var det dags för hemgång från rehab. Efter rehab fick han hemtjänst ett par veckor och fick hjälp med sina tydligen viktiga stödstrumpor som var det enda han inte klarade själv.
Det bestämdes att han skulle kallas till kontroller och uppföljning en gång i halvåret, så hösten 2022 var det dags för röntgen och nya blodprover, dessa visade inte på några problem
Mår bra idag
Bengt mår bra idag och fortsätter att leva ett aktivt liv. Han skänker en tacksam tanke till trädet som tvingade honom att uppsöka vård och även till den envisa och erfarna stafettläkaren som inte ville släppa tanken på att det kunde vara cancer i levern. Läkaren nämnde dock inte cancer utan sa att det antagligen inte var någon fara men ändå viktigt att följa upp. Bengt hade inga symptom alls på att något kunde vara tokigt med levern, det hade kunnat ta flera år till upptäckt och då hade det kunnat vara för sent.
Han säger att han har fått bra omhändertagande hela vägen, all personal som han kom i kontakt med var bra och professionella. Sonen och dottern i 40-års åldern var också ett gott stöd under tiden.
Det enda han är fundersam över är varför det tog så lång tid efter undersökningen i Visby och remissen till Karolinska och att han själv fick ta initiativ till att processen gick framåt. Hur lång tid det hade tagit utan hans egna engagemang?