När Elisabet Bergens mamma fick pankreascancer så vändes henne värld upp och ner. Nu organiserar hon eventet “Spring för PALEMA” som en del i familjens kamp mot sjukdomen.

Elisabet planerar att hålla eventet den 17-18 oktober och eftersom vi lever i Corona-tider så blir det inte ett samlat event, utan ett virtuellt där du som deltar springer – eller går en promenad – där det passar dig när du vill under helgen.

Sen “loggar” du ditt resultat på deras Facebook-sida – gärna med ett foto – och swishar gärna även ett bidrag till PALEMA på nummer: 123-338 01 85. Skriv ”Spring för PALEMA” i meddelanderutan. Du kan också scanna QR-koden här i artikeln med din swish-app och sedan bara fylla i valfritt belopp.

Spring för PALEMA QR kod

Varför Elisabet bestämt sig för att engagera sig i kampen mot pankreascancer var som sagt att hennes mamma drabbades. Här är hela hennes berättelse:

Mamma fick diagnosen pankreascancer i januari 2019 efter en tid med gulsot och oklara besked om vad det berodde på. Jag reste mig upp från jobbet, cyklade hem och skrek till mamma i telefonen att hon måste klara det här för annars kommer inte min dotter (som då var 11 månader) att komma ihåg henne. Jag bodde då i Örebro, mina föräldrar i Stockholm.

 

Mamma opererades med whipple 20 dagar senare. Tack vare bra och förstående chefer kunde jag jobba på distans och vara med pappa de dagar då mamma opererats och låg kvar på sjukhuset. Jag hittade information om PALEMA i mammas pärm från kontaktsjuksköterskan och gick med direkt. Jag skrev och frågade efter personer som genomgått behandling med positivt resultat och några hörde av sig. Det har varit så skönt att känna att vi inte är ensamma i det här. Det finns andra där ute som också kämpar.

 

Chocken att mamma var sjuk blev till någon form av identitetskris för mig. Vem är jag om jag inte är mammas lilla tjej? Sladdbarn som spenderat mycket tid med mamma och pappa när mina syskon flyttat ut. En känsla av att jag måste klara mig själv, att jag inte kommer att kunna ringa mamma för att fråga saker för alltid. Jag koncentrerade mig på jobbet, barnen och mitt i allt blev det beslutat att flytten till Gävle vi pratat om skulle bli av.

 

I september 2019 ringde de från Huddinge och sa att mamma var klar med sin cellgiftsbehandling. Jag satt åter igen på cykeln och grät, fast av lycka, på väg hem från jobbet i min nya hemstad. Vi pratade om att det kan komma tillbaka, det kan sprida sig men jag bestämde mig för att vara glad. Inte oroa mig, för nu lever vi med det beskedet. En stunds vila.

 

Elisabet Bergen

Elisabet Bergen

Jag bestämde mig tillsammans med mina syskon och svåger för att springa ett 10 kilometerslopp i Örebro, mest för skojs skull och en anledning att åka tillbaka till staden där min syster med familj fortfarande bodde. När vi ändå skulle springa så tryckte vi upp tröjor för att uppmärksamma PALEMA. Hela familjen med syskon och familjer, mamma och pappa bokade hotell och bestämde oss för att ses i Örebro.

 

På vägen dit fick vi punktering på bilen. Luften gick ur mig när jag insåg att vi inte hinner till starten och sen vet jag inte hur jag bestämde mig, men jag liftade sista kilometerna till Örebro med tre okända killar och tröjorna i handen (jag har dock aldrig varit så rädd) medan min man och barn väntade på bärgningsbilen.

 

1 minut innan starten gick stod jag, min syster, min bror och min systers man i alla fall på startlinjen i våra tröjor och vid slottet stod mamma och övriga familjen och hejade på oss. Efter 10 kilometer sprang jag i mål hand i hand med mina syskon medan speakern ropar; ”här kommer tre vitklädda, de håller varandra i handen och de springer för en cancerförening”. Fantastisk känsla!

 

I mars 2020 kom besked om metastas i levern men de nya cellgifterna bet inte på dem så i juni blev det byte och annan behandling som mamma haft sedan dess.

 

För mig har mycket i denna resa handlat om acceptans. Det spelar ingen roll hur mycket jag gråter, skriker eller är arg. Cancern är kvar. Jag har också valt att vara glad för varje liten sak i detta som är positiv. Nu är det som det är och vi har bara ett val – att fortsätta leva och att fortsätta kämpa. För mig finns det inget annat än att mamma ska klara det här. För min mamma är en krigare.

 

Armband

Jag vill att fler ska kunna känna en trygghet i att inte vara ensamma. Därför vill jag uppmärksamma PALEMA. Jag vill sprida kunskap om vad pankreascancer är, för det visste inte jag innan mamma fick diagnosen, och jag vill hedra alla som kämpar, har kämpat och alla de som står bredvid.

 

Därför har jag startat evenemanget ” Spring för PALEMA”.

Springer för PALEMA

Pin It on Pinterest

Share This