Marie-Louise Ekman skrev för några år sedan en bok om sin upplevelse av makens sjukdom. Det är utformat som dagboksanteckningar som i sin helhet ger en bild av kärlek, hopp och förtvivlan. Boken heter ”Få se om hundarna är snälla ikväll…”.
Det är en lättläst och engagerande bok. Bitvis är den även lite smärtsam att läsa, men för många som har varit med om cancervård är säkert mycket igenkännbart. Formen av ofta kortare dagboksanteckningar gör boken extra läsvärd, eftersom det är ett pågående skeende.
Det är även intressant att följa samtalen med sjukhuspersonalen där Marie-Louise Ekman skriver ner sina upplevelser. Det skulle nog vara bra om många inom vården läste boken eftersom den ger ett intressant perspektiv från patienter och anhöriga.
Foto av Frankie Fouganthin från Wikipedia med bokens titel tillagd ovanpå